Jag har träffat många men ingen som dig. Kommer inte över dig, hur gör man? Jag var aldrig kär på riktigt innan dig. Jag vet det, för jag har aldrig känt fysisk smärta i bröstet av en tanke, innan jag träffade dig.

Ingen förstår vad vi hade, du öppnade dig som du aldrig gjort för någon. Du berättade om din relation till din bror, om dina systrar, om dina drömmar. I början frågade du alltid varför jag inte sa något, du visste inte att det var i dem tysta stunderna min kärlek för dig grodde. 

Den första personen som krossade mitt hjärta. Jag älskade dig mer än jag älskat någon annan. Du hittade mig när jag mådde som värst, när jag verkligen var på botten. Jag var så sorglig, så tragisk. Hade bestämt mig att det inte fanns en framtid för mig, min plats var i skumma bilar hög på något jag inte visste namnet på, med människor som inte brydde sig om mig. 

Är det därför du är den enda jag verkligen älskat, mitt livs stora kärlek. 

För att du fick mig att älska mig själv. 

För att du fick mig att tro att jag kan uppnå allt jag vill.

För att du visade mig hur jag kunde vara lycklig utan okända substanser i kroppen. 

Du fick mig att inse att jag har ett värde. 

Kan det vara så enkelt? 

Det gör så ont. Hur kan man fortsätta leva utan det enda som fick dig att älska livet? 

Dem säger att jag borde hata dig. Att du är dålig för mig, att du gör allting dåligt för mig. Men de fattar inte, de kommer aldrig fatta. Hur ska de fatta att du var mitt allt? Allt de såg var hur jag mådde bättre för varje dag, hur skulle de veta att du är anledningen. Du är medicinen. 

Men du förstörde allt.

Jag försöker förstå. Det är så svårt. Jag skäms för att fråga men varför älskar du inte mig? Kommer du hitta en annan tjej och älska henne som jag älskar dig. Kommer du hålla andan varje gång du ser henne, som när jag ser dig. Kommer du beundra henne från avstånd som jag fortfarande gör från bordet på biblioteksbalkongen. Gör det, för den du kommer älska är värd all kärlek i världen. Den du faller för måste vara underbar. 

Jag vill träffa dig en sista gång. Jag vill förklara för dig varför jag inte kunnat släppa dig. För jag vet att du har märkt det. Du har märkt hur jag ser på dig, hur min blick fastnar på dig. Jag vet att du vet. Och jag blir så arg. Nej, jag blir så otroligt ledsen. Om du vet, varför säger du inget? 

"Jag är inte vem som helst" sa jag. Det var då jag förstod att jag visst är vem som helst för dig. Du betydde hela världen för mig, jag var bara ännu en tjej för dig. Inte din tjej. 

Jag älskar fortfarande dig. Jag kommer alltid att älska dig. Du var det bästa som hänt mig. Jag försöker lura mig själv, men jag vet själv att du var min första kärlek. Du var min första kärlek men även den första som fick mitt hjärta att brista. 

Vad ska jag göra nu? Det blir inte bättre av alla piller. Inget kan få mig att glömma dig. Ingen kan få mig att glömma dig. Jag behöver dig. 

Klockan är 02.19 och jag har min första tentamen om 6 timmar. Det enda jag kan tänka på är ditt leende. Dina ögon när du skrattade och frågade varför jag alltid tittar bort när du ser på mig. Jag tänker på första gången jag stod naken framför dig och du kallade mig vacker, jag har aldrig känt mig vackrare än jag gjorde i den stunden. Den där dagen vi låg bredvid varandra i gräset, du lekte med mitt hår och frågade hur många barn jag ville ha i framtiden. Den där kvällen i Reimarsholme du höll min hand och sa att du hatar att kyssas bland folk men att sånt inte spelade någon roll med mig. 

Jag tänker på den där dagen vid Globen när du sa att du vill vara vänner. Dagen efter du hade skrivit att du inte var redo för ett förhållande. När du sa att jag känner mer för dig än vad du gör för mig. 

Jag börjar må dåligt igen. Kan jag fixa det själv den här gången? Jag behöver dig men jag kommer aldrig få dig. 

Hur mycket jag än skriver slutar jag inte gråta. Vad ska jag göra? 

Hur kommer man över sin livs kärlek? Hur kommer man över den enda människa man älskat? Hur kommer man över någon som aldrig kommer älska dig?

Jag kommer aldrig sluta älska dig. Jag kan inte.