Svenska har alltid varit mitt favoritämne, i princip i hela min min skoltid. Det är bara något speciellt med att sätta ord på sina känslor. Även om man inte stavar helt rätt, även om grammatiken är helt åt helvete så är en text baserad på känslor så vacker. Att det finns ord som nästan gör fysiskt ont när man läser eller hör dem är så mäktigt. Att ord skrivna på ett blad eller flygande ur en mun antingen kan göra dig till den lyckligaste på jorden, eller få dig att gå under och aldrig komma tillbaks, få dig att tänka på den där dagen för tre år sedan eller få dig att undra vart du är om tio år är också vackert på sitt sätt.