Känslan då man ligger och halvsover i ett mörkt rum och lyssnar på låtar med bra personer,de bästa.
Höst.Sjuk nu.Påriktigt.Har tänt ljus i mitt rum och ska glo på en gammal svensk film,Fryser en aning men det känns bättre med mörker och stearinljus.

På väg hem idag efter att jag handlat med mor såg jag ett träd med endast ett löv kvar på grenen.Jag kom att tänka på.Om träd hade mänskliga tankar och känslor,hur skulle trädet känna sig?.Hon vet att hon bara har kvar ett. Ett.Ska hon lita på att hon inte blir lämnad kvar av det sista?Hur känns det att blir lämnad naken om vintern?Ensam?Men hon, alltså trädet skulle veta att hennes 'vänner'som även är en del av vad hon är kommer komma tillbaka.Men svika henne på nytt när kylan kommer och tar ifrån henne det hon äger.

Om jag var hon,alltså trädet.Trädet som har känslor,skulle jag tänka att löven aldrig ändå överger mig.För jag vet det.Även om de ändrar färg,blir bruna,och multnar finns de under mig,multnar under min stam,och när de vet att jag saknar,återföds de påmina grenar och kvistar.Där de hör hemma.Hos mig.

//YUNA♥